Mellan levande och döda
Teater Tamauer / Johan Gustaf Friberg
Mellan levande och döda är en iscensättning utifrån Rainer Maria Rilkes diktsvit Duineser Elegien (1923). Rilke skrev den i ett slott vid Adriatiska havet och till strukturen liknar den också ett strängt geometriskt ordbygge. Monologen har delats upp på flera röster. En döende sjökapten, ombord på sitt skepp, möter den ängel som kommit för att hämta honom. Och när det redan är försent tornar de existentiella frågorna upp sig: Hur gick livet till? Vad var det egentligen att vara människa? På en pall står Ängeln orörlig genom hela stycket med armarna genom två romerska ringar. Iförd den märkligaste klänning, elliptisk och mild som en blekvit rislampa, gestaltar hon med stor känslighet en outgrundlig sorg, ett slags kärleksfullt samvete över människans ofullkomlighet. Kaptenens självrannsakan går så småningom över i en hyllning till livet. Teater Tamauer gav dubbelt upp, två existentiella monologer i regi av två bröder under en och samma kväll.
- “Somlig konst kräver sitt offer. Ger man ingenting, får man ingenting. Gör man sig däremot sårbar kan det hända att en belöning trillar in. Som hos Teater Tamauer. ” Sven Rånlund Göteborgs-Posten 1999-02-05
Medverkande
| Regi | |
|---|---|
| Musik | |
| Text |
|
| Iscensättning | |
| Skådespelare |
|
| Produktion |
