Scenarkivet /

I gudars skymning

Gun Lund / Rubicon

Ur skissblocket 1988
"En efter en blir de synliga uppe på bergskammen. De vandrar långsamt och stilla efter varandra, dröjande. Då och då blir de stående stilla, blickande ut över vattnet, vaggar sakta, tar in vinden i sina kroppar innan de fortsätter. Deras mörka silhuetter avtecknar sig mot kvällsljuset. Kvinnornas svarta huvuddukar omsluter dem och täcker dem. Plötsligt finns de överallt över berget… försvinner igen, och kommer åter… vaggar, rullar, gungar över berget… går in i det och tar spjärn. Med varandra och mot varandra, över varandra och under, tillsammans och ensamma, i grupp.
Till slut rör de sig i vattnet, genom det, flyter stilla, vadar över till andra sidan. Ingen återvändo."
Gun Lund

Gun Lund såg för sitt inre ett antal svarta gestalter som gick över ett berg. Berget var hennes barndoms gamla badplats i Bohuslän. Hon fick en känsla av att siluetterna fick berget att röra sig. Till saken hör att orten har en stark tradition av schartauanism, ett arv som påverkat Gun Lund. Att skapa och spela föreställningen, som har formen av en mässa beskriver hon som en mångbottnad upplevelse.

I gudars skymning pelades också 1994 i Skeppsviken, Uddevalla och i Wick, Skottland i samband med The Northlands Festival. 1999 åter på Vadholmen och i Pyhäjärvi, Finland som avslutning på "The FullMoon Festival".

En video-version av verket - O, MON DIEU! tilldelades ett hedersomnämnande vid 3:e Festival International Video-Dance i Sète, Frankrike 1990.

Sök