Ballet de la MC
-
“Motorcykeln är en danspartner med oväntad talang. I Ballet de la MC skapar Bronja Novak sanslöst rolig kroppskonst. Jag har sedan en tid en ovanlig granne på jobbet. En motorcykel, tillfälligt uppställd. Ståtlig, blank och tyst hälsar den mig varje morgon. Det känns nästan som om vi blivit vänner. Efter att ha sett Bronja Novaks dansföreställning Ballet de la MC förstår jag att det är helt i sin ordning. En motorcykel kan mycket väl vara vän, och mer än så, som danspartner har fordonet oväntade talanger. Bronja Novak är en egensinnig dansare och koreograf, en sann och orädd utforskare av kroppens möjligheter och uttryck. Efter en lång rad kortare stycken går hon med Ballet de la MC upp i format. Det gäller både längd, omfång och uttryck, stycket är kroppskonst av det mer komplexa slaget. Det börjar som en vernissage. Bronja Novak och hennes fyra internationella dansare har skruvat på hela Atalantes salong och inviterar publiken till scenen där nio nakenporträtt i fullformat hänger till beskådan. Anna von Brömssens bilder av koreografen, endast iförd störtkruka, inramar kvällens klenod: en Yamaha SR 400. Vid väggen visar en liten monitor rörliga bilder av krypande kroppar, på golvet serverar en projektion samma sak i större format. Ensemblen minglar och får publiken att trivas, vilket är en förutsättning för att den utmanade nakenhet som föreställningen presenterar ska landa rätt. För mycket naket blir det, här är det som sagt kroppskonst, in på bara skinnet, det handlar om. Motorcykeln, hjälmarna, ryggsköldarna och stövlarna fungerar som språngbrädor för olika rörelseuttryck. Kollisionerna mellan de avskalade dansarkropparna och de grova mc-attributen skapar sanslöst rolig dans. Med sköldar på ryggen blir dansarna bisarra insekter, likt kackerlackor klättrar de på väggen. Iförda hjälmar svävar de över golvet som astronauter på tyngdlös månpromenad, medan stövlarna väcker lusten till dansjam av modernaste snitt. Koreografin är extremt jämställd. Männen är lika avklädda som kvinnorna, kvinnor lyfter och snurrar lika mycket som män. Och motorcykeln kan alla dansa med. Skaparprocessen är kollektiv, Bronja Novak har valt en ensemble som delar hennes lust och mod. Ibland har dansarna så roligt att infallen blir för långa. Den invändningen, liksom att stycket har minst tre slut för mycket, väger dock lätt mot all den kärlek till motorcykeln, kroppen och publiken som Ballet de la MC utstrålar. Den här föreställningen kommer någon djärv festival strax att lägga vantarna på.”
Lis Hellström-Sveningson Göteborgs-Posten 2002-06-01
Artiklarna publiceras med särskilt tillstånd från tidskriften och författaren
