Vem gråter för Jemma Blomhoff?
Bakgrund / Mer information
Vem gråter för Jemma Blomhoff är ett samarbete mellan två poeter och en musiker. Tillsammans har gruppen arbetat fram nyskrivet material – såväl poesi som musik – på temat sentimentalitet. I föreställningen spelar alla tre dragspel, vilket Lina och Linn har lärt sig under arbetets gång. Det faktum att de tillsammans gör någonting de inte behärskar från början utmanar såväl den konstnärliga processen som tematiken, musiken, nervositeten och intimiteten. De nya fälten i kombination med ett tema – det sentimentala - som lockar både med sin svårgreppbarhet och sin tyngd, skapar ett uttryck som musikaliskt och sceniskt ger närvaro och intensitet.
Texterna är skrivna både enskilt av Linn och Lina och tillsammans, och handlar om alltifrån folkhem till fartyg, Europas historia och paj, Getinge och Amerika, Immanuel Kant och sjölejon. Två poetiska röster – med mycket gemensamt och en hel del som skiljer dem åt - möts i det sentimentala genom de musikaliska arrangemangen.
Musiken i föreställningen utgår ifrån utforskandet av dragspelet, både som instrument och företeelse. Tre dragspel på scen skapar förväntningar, men vilka? Anna har komponerat utifrån sitt perspektiv som slagverkare och kompositör, men också i samspel med de texter som Lina och Linn skrivit under processens gång. Dragspelets alla ljud - från ton till knarr – har samlats in och bearbetats, och öppnar för nya stämningar, långt ifrån såväl den traditionella dragspelsklangen som den gängse poesiläsningen. Beats och loopar, live och samplat, ger både små och stora ljud en plats i föreställningen.
Dragspelet som instrument möjliggör musik med en stor klang, och har traditionellt konnotationer till det smäktande, det storartade, men också till det låga, det gråtmilda och det blödiga. Någonstans mellan countrymusiken, den romantiska poesin, de snyftande männen i skogen och fotoalbumen hittar gruppen en punkt där sentimentaliteten får andra utgångspunkter, nya tonlägen, fler berättelser, och samtidigt kan omfamnas i sin snyftighet.
För att behålla dynamiken och nyfikenheten i framträdandet bjuder gruppen inför varje speltillfälle in en gäst. Gästen kan vara alltifrån en dansare, en konstnär, ytterligare en musiker eller poet, eller någon från ett helt annat fält – gärna från trakten där man spelar. Detta blir ännu ett sätt för gruppen att överraska sig själv, öppna tematiken, riskera kontrollen och erbjuda varje publik en egen upplevelse av föreställnigen.
Medverkande
Anna Gustavsson är slagverkare/musiker och kompositör, med stort intresse av att samla på ljud och samarbeta med andra konstformer. Anna har varit på turné som vibrafonspelande tyrolerflicka i Vietnam, spelat bastrumma på Göteborgsoperan och byggt musikaliska luftskulpturer och gungor. Hon har medverkat i ett antal teater- och dansproduktioner ibland annat Göteborg, Borås och Stockholm, och under senaste året i Oslo och Reykjavik.
Lina Ekdahl är poet och ses ofta på scener runtom i Sverige, men också utomlands. Man hör henne regelbundet i radion, och hon skriver även dramatik, både för barn och vuxna, bland annat har hon skrivit för Folkteatern, Stadsteatern och Masthuggsteatern i Göteborg och Regionteatrarna i Borås och Växjö. Hon har genom åren samarbetat med en rad dansgrupper, musiker och konstnärer. Sjätte och senaste diktsamlingen, Sprid glädje på Sjömansgården Anette, kom 2007.
Linn Hansén är poet och syns även hon ofta på scener runtom i Sverige och i Norden. Linn skriver i de litterära kollektiven Sharks och G=T=B=R=G och har flertalet gånger samarbetat med konstnärer och musiker. Det senaste året har hon bland annat arbetat som poet i Gullspång kommun, medverkat i ett antal tidskrifter och läst dikter i Slovenien. Debutboken Ta i trä kom 2008.
Björn Hellström arbetar huvudsakligen med fotografi, ofta med
en dokumentär ton, och video, gärna baserad på animation eller collage. Bilderna finns publicerade i dags- och veckotidningar, i månadsmagasin och på utställningar. Björn arbetar också med grafisk formgivning. Han har tidigare gjort videos för scenrummet till Stadsteatern i Göteborg och är ena halvan bakom konstvideoprogrammet CMYK-TV.
Katarina Wiklund är konstnär och kostymör. Hon har under det senaste året ställt ut på bland annat Hallwylska och Historiska museet i Stockholm och gjort kostym till föreställningar på GöteborgsOperan, NorrlandsOperan och Skånes Dansteater. I konstprojekt för scen och offentliga rum samarbetar hon ofta med andra konstnärer, arkitekter och koreografer. Under våren invigs en utsmyckning i Fisksätra bibliotek och kyrka.
