Scenarkivet /

Sånglösa

New Opera Co

Niklas Rydén är kompositör och konstnärlig ledare för Atalante och NewOpera Co. Han kommer i april att presentera sin fjärde nyopera. Denna gång blir det en barnopera, Sånglösa, om en flicka som förlorat sin röst röst.

 

Vad presenterar NewOpera Co på Atalante i vår?

Vi ska ha urpremiär på en barnopera som heter Sånglösa. Den handlar om en flicka som har varit med om hemska saker i sitt liv och stängt in sina känslor. Det har gjort att hon inte kan sjunga vilket hon är mycket ledsen för. Vi kommer att få följa hennes resa genom olika äventyr för att hitta tillbaka till sin sång.

 

Vad kommer publiken kunna förvänta sig?

De kommer att få se en uppsättning med My Engström Renman, sång, Karin Wiberg, fiol, sång, Johannes Bergion, cello, sång och med mig på piano och sång. Det är en nyopera där vi sjunger musikdramatik utan att använda operateknik. Det är en talnära sång och all text sjungs i en musikalisk form. 

 

Är det framförallt sångteknik som skiljer nyopera från vanlig opera?

Traditionell opera fungerar väldigt bra som berättarform när man sätter sig in i den. Jag försöker använda samma flöde mellan talspråklig musik, sånger och instrumentala partier. Eftersom det är en barnföreställning har jag, för att det inte ska bli för långt, kortat ner sådana musikaliska partier och upprepningar som man ofta har i opera. I opera kan en enda mening bli en hel låt på två minuter. Så är det inte i teater. Sånglösa har ett teatertempo där man sjunger lika fort som man talar. På det sättet skiljer det sig från vanlig opera. 

 

Vad har du inspirerats av?

Först och främst hur dålig självkänsla som bottnar i tidiga upplevelser kan sätta sig i kroppen. Historien har inspirerats av sagan och fantasygenren. Sånglösa får gå ut i skogen och träffa olika figurer som ger henne uppgifter att lösa. Hon ska kunna se sig i spegeln utan att det ska kännas jobbigt och hon ska klara att vara nära en annan människa utan att vända sig bort. 

Jag är fascinerad av brottytan mellan det klassiska och moderna. Speciellt mellan finkulturen och populärkulturen. För mig finns det mycket intressant musik, teknik och kunskap inom den klassiska sfären men tyvärr hamnar den ofta i en pretention som kan göra den lite distanserad och exkluderande. Därför är jag intresserad av hur man kan använda klassisk estetik, men med ett tonfall där man öppnar upp för ett bredare uttryck, ett mer folkligt tilltal. Jag vill försöka kombinera ett personligt, subjektivt uttryck med den klassiska kunskapen och metoden.

 


Sök