Work in progress/Moder, i dina händer…
Gunilla Witt / Gunilla Witt Dans & Poesi
Gunillas anteckningar i juni En säng på scenen. Det börjar med ett dån, en explosiv musik. Som från natten. Fest, dans. Dottern kommer indansande och springer upp på sängen. Hennes säng, hennes rum…Klänning och klack på skorna. Festklädd, sminkad, nutid. Dansar, hoppar. Har varit ute hela natten. Är kvar i festhumör. Hoppar så högt hon kan, virtuost. Sängen är dansgolv. Är kvar i nattens vilda fest.
Till slut orkar hon inte mer. Faller ihop. Sitter i sängen. Kuddar och täcke på golvet. Andning häftig, stillas. Sen natt, tidig morgon. Börjar tänka på mamma. "Mamma, jag önskar du levde". Fantiserar om skogen och sin döda mor. Ändrar ställning emellan dikterna, pauser.
Ett minimalistiskt solo sittande på sängkanten, faller ibland ner på golvet. Händer, tunga, handled. Knäppta händer. Ber till ingen, talar till ingen. Slickar handled, blåser på såret. Biter i benet. Låter det regna.
Ställer sig på sängen ut mot publiken som om hon skall hålla tal: "Jag är arton år. Idag är jag arton. Nisse-texterna." Följs av en duett med täcket, kudde? Drömmen om samlaget, att bli vuxen. "Jag vill också segla över haven…". Sängen försvinner i mörker. Moderns ansikte bak i rummet.
Låter vattnet rinna, slickar sin handled och blåser på såret. Försvinner i mörker.
Dottern talar om lilla syster. Handlar kanske om henne själv. Vägen genom skogen ner till sjön. Döden? Prästkragens råd: leva, inte leva. Sista dikten är en tröst. Det finns nynnande stigar…
Vet inte hur det slutar. Första gången hon talar på scenen. En Tintomara-gestalt? Work in progress blir några skisser. Prövar publikens perspektiv. Den döda moderns fysiska gestalt? Vi har just börjat. Vi prövar oss fram. Ingenting är satt. Gunilla Witt
Kvinnan gestaltas av solodansaren Anna Westberg. I det första stycket (Sov, tänker hon) dansade hon med en sovande man. Nu möter Anna minnet av sin mor (Moder, i dina händer...) Modern dansas av 80-åriga Ingrid Eriksson. Nästa gång kommer hon att slåss med sin far (The destruction of the father). Moder i dina händer… hade premiär på Atalante den 12 september 2002. Det är första gången hon (dansaren) talar på scenen i en koreografi av Gunilla Witt.
