Scenarkivet /

Akrostikon

Björn Elisson

När den då tolvårige Björn Elisson besökte Barcelona med sina föräldrar hörde han i skymningen smattret från zigenarpojkarnas skor när de dansade flamenco. 

Brörn Elisson om Akrostikon*:

"Man behöver klangen i rummet. Det är en nästan existentiell upplevelse som är frustrerande för att den är så svår att hitta. Det är något grundmänskligt  arketypiskt man har minnen av och det är totalt fysiskt. Men det är egentligen inte rytmer."

"Sedan färgar dansarna rörelserna med sin egen personlighet. Jag vill komma åt deras egen genuina klang. Den förändras beroende av vem dansaren är. Personen måste uttrycka något inifrån som sträcker sig mot mina bilder och rörelser..."

"Jag jobbar avsiktligt med otydlighet. Publiken ska inte veta, det är en bisarr humor som går åt olika håll. Men misslyckas det blir det bara övertydliga symboler. Därför är det jättekänsligt med rytm, musik och ljus."

Ur "Oxblod, toreadorer och sprutande lava", Mårten Spångberg, Dagens Nyheter 3/11-95

*Akrostikon är en klassisk diktform där varje begynnelsebokstaven i  varje versrad bildar ett nytt ord eller mening. Björn Elisson har fått en akrostikon dikt av poeten Marianne Linder:   Borton                                                                                                                                                                             

Jorden                                                                                                                                                                         

Öppnas                                                                                                                                                                          

Rymdens                                                                                                                                                                            

Natt

 


Sök