Scenarkivet /

Sov, tänker hon.

Gunilla Witt / Gunilla Witt Dans & Poesi

Foto: Kari Jantzen, Fotograf: Kari Jantzen

Koreografen och poeten Gunilla Witt fortsätter att berätta i ord och rörelse om en kvinnas sökande efter en plats i världen. För första gången i en koreografi av Gunilla Witt lämnar den kvinnliga dansaren sitt solitära rum och möter en man. Platsen är ett övergivet sommarhus i Varberg och tiden ett glidande 1950-60-tal. Kvinnan är klädd i kofta, snäv kjol och nylonstrumpor. Nu sitter hon på golvet i ett övergivet sommarhus och röker. Bredvid henne ligger en sovande man. Hon ser ut mot havet och tänker att det liknar en fransk film. Mannen sover sig genom hela föreställningen. Duetten, som leker med kvinnlig aktivitet och manlig passivitet, ackompanjeras av tonsättaren Niklas Rydén på gitarr. Han spelar en bossanova och kvinnan börjar sjunga för sig själv. Publiken, begränsad till 40 personer, sitter utefter de vita innerväggarna och betraktar dramat som pågår på golvet. Dramat mellan kvinnan och en sovande man i ett hus vid Kattegatt. Witts nya trilogi De döda duetterna som handlar om tre avgörande relationer i en kvinnas liv; relationerna med Mannen, Modern och Fadern, har dialogen i fokus och inleds med verket Sov, tänker hon. Moder, i dina händer överlämnar jag min skit utgör det andra stycket i trilogin.
Kvinnan har rest till Varberg för första gången i sitt liv. På kvällen äter hon skaldjur på en restaurang tillsammans med den man hon stämt möte med. Hon känner inte igen honom. Hon vädjar bland räkor och kräftor: Förstår du?
Förstår du vad jag menar?

Läs mer

Medverkande

Koreografi
Turnéarrangör
Dans
Originalmusik
Scenografi
Ljusdesign
Kostym
Musiker
Mask
Musik
  • Corcovado
  • I will wait for you
  • Fly me to the moon
Ljusteknik
Scenteknik
Gästpedagog
Grafisk form
Foto
Produktion

Sök