Rus

Margaretha Åsberg / Pyramiderna

En man skjuter ihjäl sin hustrus älskare. Hustrun föder ett barn, älskarens barn, och dör. Mannen lämnas ensam kvar med den döde rivalens son. Detta är bakrunden till skeendet i Rus vars huvudperson, sonen, genomgår en frigörelse från det förflutna. Åsbergs koreografi bryts mot Stig Dagermans text till Tusen år hos gud (som inleds: Ibland tröttnar gud ...) och Stig Larssons nyskrivna monologer. I stiliserade scener tränger sig minnesbilder och fantasier av de döda på den unge mannen. Konstnären Anders Widoff har skapat ett scenrum där möblerna hänger i taket medan scengolvet är täckt av rök, som ligger som ett tätt dis över scenen, en metafor för minnenas ogripbara påtaglighet.

Läs mer

Urpemiär: 1990-03-06 på MDT
Genre: Dans

“Margaretha Åsberg har i Rus lyckats att sammanföra text, rörelse, bild till en intressant och levande komposition som innehåller mer än man kan registrera efter ett enda återseende. Dimman - röken - som förekommer under nästan hela föreställningen hjälper till och lägger ett magiskt filter över scenerna.” Ulla-Britt Edberg Svenska Dagbladet 1990-03-10
“Själv gör Margaretha Åsberg Anima. Hon är Larkyns sons inre kvinnlighet, som han dansar runt med i föreställningens slutscener. Ljudlöst sveper paret över golvet. I Margaretha Åsbergs gestalt samlas en oerhört vacker bild av mjuk och subtil elegant kvinnlighet.” Palaemona Mörner Södermanlands Nyheter 1990-03-09

Medverkande

Koreografi	Margaretha Åsberg
Regi	Margaretha Åsberg
Text	Stig Dagerman (Tusen år hos gud) Stig Larsson (Nyskrivna texter)
Dans	Kerstin Hagström (Gertrude) Michael Loberg (Muybridge) Boman Oscarsson (Larkyns son) Helena Franzén (Virginia) Michela Corvo (Peggy) Margaretha Åsberg (Anima) Karin Hjortek (Flora) Staffan Eek (Larkyn)
Koreografiassistent	Carin Hartman
Scenografi	Anders Widoff
Ljusdesign	Torkel Blomkvist Anders Alm
Kostym	Lehna Velander Maud Lanzén
Musik	Philip Glass (The Photographer)
Produktion	Nicolas Tavås